START

Jag har en dröm.

En dröm om en värld som verkligen lyssnar på sina medborgare.

En dröm om en värld som kan stoltsera med att vara helt fri från korruption.

En dröm om en värld som låter alla vara med och bestämma.

Kan det bli verklighet?

Jag tror det.

Jag vet vad du tänker nu. Att det här är mål som är alldeles för svåra att uppnå. Att det finns alldeles för många makthungriga människor i vägen för att lyckas med det. Makthungriga och giriga. Det finns ett oändligt antal exempel på det över hela vår jord.

Men jag tror (och hoppas) att du har fel.

Varje resa börjar med ett litet steg. Ett sådant steg skulle kunna vara att införa genuin demokrati. Jag vet att jag är inte ensam om att tänka i de här banorna, men vi behöver bli fler som vågar förändra.

Visst, Sverige ligger högt på olika listor, som till exempel korruptionsindex eller mänskliga rättigheter. Men vi kan bli bättre. Vi BORDE bli bättre.

Det här är mitt recept på lyckat folkstyre (och med det ett rättvisare samhälle), globalt som lokalt:

Total transparens

I det politiska etablissemanget råder sedan länge stränga hierarkier. För dig som någon gång varit inblandad i föreningsverksamhet känns de olika interna förloppen igen. De mest ambitiösa får röster, som ofta placerar dem i nyckelpositioner, som i sin tur ger dem makt.

Ofta tillsätts en grupp att hantera valberedning, något som ofta sker bakom stängda dörrar. Ofta tillsätts många grupper av olika slag, som sällan delar med sig offentligt av sina diskussioner.

Om demokrati skall fungera så krävs det total transparens, på alla nivåer. Vem som helst, skall när som helst kunna granska förlopp i detalj. Då finns inget utrymme för mygel.

Lottning av nyckelpositioner

I vårt nuvarande demokratiska format uppmuntras ambition (såväl direkt som indirekt). Något som i företagsvärlden är nödvändigt, men som kan vara förödande för en demokrati. Just för att den som eftersträvar makt ofta är minst lämpad att inneha den.

Ett nytt demokratiskt format, där vem som helst kan anmäla sig tillgänglig, men där slumpen sedan har det sista ordet, är då att föredra eftersom det i sin struktur motverkar karriärism.

Ett helt slumpartat system, där de som anmält sig tillgängliga helt enkelt lottas fram till de nyckelpositioner som kan behöva tillsättas, och där hålls de ansvariga för sina handlingar till 100%.

Kvalificerad majoritet

Det demokratiska format vi har just nu bygger på en slags kombination av enkel och relativ majoritet, vilka båda i princip bygger på att det förslag som har fått flest röster vinner.

Det betyder att en viktig fråga kan falla på grund av att 51% röstar emot eller för, vilket kan anses orättvist mot de 49% som befinner sig på andra sidan av frågan.

Om vi istället inför kvalificerad majoritet, och bestämmer oss för att det till exempel krävs 75% för att ett ja eller nej skall gälla, så mer eller mindre utplånas den orättvisan.

Oftast handlar ju politiska beslut om saker som påverkar oss alla. Är det då inte passande att det krävs att en större del av oss än 51% för att ett beslut går igenom? Det påverkar ju oss alla?

Medborgarinitiativ, grunden till allt

Jag tror, att med ökade möjligheter till att vara delaktig, så kommer delaktigheten att öka. Om vi då bygger en demokratisk struktur enligt nivåerna nedan, så optimeras förutsättningarna för att det ska ske. Själva tillgängligheten, och känslan av att faktiskt kunna göra skillnad utan tidskrävande och  byråkratiska processer kommer i sin tur att skapa delaktighet och engagemang.

Så här ser nivåerna ut:

Adress (där du bor)
Gata (din gata)
Postnummer (ditt postnummerområde)
Kommun (din kommun)
Län (ditt län)
Land (ditt land)
Världsdel (din världsdel)
Globalt

Tänk dig själv: Du får en idé. Kanske en lösning på ett problem som alla vill lösa. Du lägger in det i den första nivån, det vill säga på din adress. Är din idé tillräckligt bra, så kommer de som läser den att rösta ja, samtidigt som de röstar för att den åker vidare upp till nästa nivå och kan växa. Och så vidare. Kanske blir det just din idé som stoppar isarna att smälta? Att den globala uppvärmningen bromsar in? Att fler människor får en ökad känsla av värde?

Ingenting är omöjligt.

Visst, alla dessa nivåer kan medföra att ett förslag inte genomförs över en natt. Men det kan också vara positivt. Den inbyggda trögheten i den här formen av demokrati skapar ett naturligt ”filter”, som i sin tur ser till att risken för tokigheter minimeras – utan att någon ensam styr över det.

Men hur skulle det kunna se ut då?

I sin enklaste form skulle en digital from av röstning fungera precis som riksdapp. Skillnaden vore att bygga den på blockchain-teknik för att optimera säkerhet, och dessutom göra den tillgänglig för olika plattformar. Du ska helt enkelt kunna välja mellan mobil, dator eller surfplatta.

Men man ska även kunna välja papper och penna om man vill.

Ett exempel på hur det skulle kunna se ut (om du väljer att inte rösta digitalt) är så här: Ett kuvert trillar ner i brevlådan varje månad, med ett antal olika papper i (exempelvis ett papper per nivå). Du kryssar i det du tycker, och skickar tillbaka brevet.

Dina svar tas emot av en maskin (inte helt olik den som läst av krysskort sedan 40-talet) som arkiverar dina svar, och summerar alla röster löpande.

Maskinen i sig övervakas helt transparent, dvs. vem som helst kan se allting, och företrädare från olika sammanslutningar äger full rätt att närvara rent fysiskt. Det minimerar riskerna för röstfusk.

Tekniken i sig är som sagt inte ny. Den används till exempel idag när man skickar in tidrapport till A-kassa med mera. Man kan ju fråga sig varför inget av de partier som har passerat under decennier har övervägt samma möjlighet till genuin demokrati.

Svårare än så här är det inte att låta alla vara med och bestämma.

Hur låter det?

Niklas Enström, Göteborg.

Kommentera

Din röst räknas!